När började dina ögon blekna
stjärnorna blir ett minne till oss
det får mig att bli utblottad
mot alla frågor som är så lätt för dig
en kedja som man borde sett komma
du suddas ut i tomma intet
och denna luft slår ut mitt sinne
ikväll blåser dimmorna in
och jag är sämst mot dem
de slår mig med ord
tills ärren blir en skam
förvänta dig inte så mycket av mig
jag vet att du kan
jag vet att du vill
att man krossar närhetens band...