Sviter från besvikna slut ekar runt inuti,
ville bara inte vara i vägen,
just denna midsommardag,
med friska strömmar och nykammat hår,
lärde man sig tidigt att tacka,
ville bara hålla om dig snabbt,
eller flera varv runt solen,
men någon hann före dit,
till din varma famn,
önskar man var mer som han,
lekfullt älskad av denna planet,
ni ler vackert från bakfyllans ridå,
bravader från nattens bestyr går ihop,
varför fick jag detta brev i mitt sinne,
nu när allt är spårlöst borta,
vill man inte läsa klart,
även om du ändrar dig,
och jag blundar och vill ha allt,
så flyr man till ruinens brant,
där nya vägar börjar,
och gräset står högt...