När jag vände mig om var tiden utjämnad
och markens utskott
stod snubblande nära

kvarlämnade stöttepelare som bär upp våra minnen

Någonting har gått förlorat
det vet jag

För seendet är blint
och himlen övermannar
mig till knästående

I tallträdens ljus
är ropet ännu intakt
och allt som var värdefullt

lämnar över framtiden till bergets sida