Vi flyttar på jobbet och jag är otrygg.
Virar återvändande självmordstankar kring de bärande väggarna i lägenheten.


Jag skriver på mina listor. Att handla, att ordna, att kolla upp, att göra.


Människor försvinner.
Man pratar och upplever ett utbyte, träffas (håller ändå förväntningarna låga), den sparsamma fysiska närheten skriker ”ja, mer!”, och sen


blir det tyst.


Sen, finns inte tiden. Andra saker upptar deras vardag.



Jag lånar nya böcker.




Bara väntar på dig. Dina andetag som också kanske kan ge mig syre.