Vandrandes fram i en skog, känner doften av blöta löv
Det är såhär jag vill leva, utan allt

Vandrar stigen fram, genom skymningen
Tills månen lyser klart, tills stjärnorna visar sin prakt

Sätter mig ett slag och vilar mina trötta ben
Vilar och njuter till gryningen kommer

Borde leva här, för det som finns, inte sträcka sig efter molnen
Allt egentligen simpelt är

Så enkelt, men så svårt

Bästa borde vara att krypa ner i en spricka
I berget och börja gro

Så att det här blir min plats, den spricka som solen sist når