Låg och drog mig rätt länge,
tidsvalven snurrade fort,
trots att ingenting hände, alls,
surret från tankarna slår slag i saken,
leker sig bort, inbillar att det är okej,
ett par tusen horder av dig,
tyckte jag såg dig gå iväg,
medans man stod kvar i blåsten,
mitt på toppen av berget,
frittfall mot vad som helst,
flashback av allt jag önska,
flera timmar i gropen,
där man bara log,
som ett streck på ett block,
iförd bara skinnet,
visionen av allt du ville ha,
du var inte så kräsen,
och just nu önskar jag mig,
ett par vingar, likt Ikaros,
var jag inte ens nära solen,
om jag var så högt uppe,
skulle jag drömma mig bort, igen...