Det berättas om en stor krigare, som trots att han blivit gammal
fortfarande hade rykte om sig att kunna besegra vilken motståndare
som helst. Hans skicklighet med svärdet såväl som hans vishet hade
gjort att han samlat många lärjungar.

En dag fick den gamle krigaren besök av en ung man, som var fast
besluten att utmana och besegra den gamle mästaren. Mästarens
lärjungar blev mycket oroliga när de fick se vem den unge mannen
var, för han hade blivit känd som en hänsynslös krigare. Han hade
en kuslig förmåga att upptäcka motståndarens svagheter för att sen
utnyttja dem till sin egen fördel. Den taktik han använde, som hittills
aldrig misslyckats, var att invänta motståndarens första drag, upptäcka
den svaga punkten och sedan slå till med skoningslös kraft.

Lärjungarna, som tyckte mycket om sin mästare, ville inte se honom
förnedras av den unge mannen och avrådde honom från att anta
utmaningen. Den gamle mannen tvekade inte, utan gjorde sig redo
för strid.

Redan på väg mot platsen där striden skulle utkämpas började den
unge mannen förolämpa den gamle. Detta fortsatte även sedan de
ställt upp sig, och i ett par timmars tid vräkte ynglingen ur sig
hånfulla, nedsättande och förödmjukande kommentarer.
Han kastade jord och spottande mästaren i ansiktet. Den gamle mannen
stod orörlig, utan att säga ett ord till sitt försvar och utan att ge igen.

Till slut gav den unge mannen upp. Han bugade inför mästaren, förklarade
sig besegrad och gav sig sedan hastigt iväg.
Mästarens lärjungar var förstås glada över segern men kunde inte låta
bli att lite besviket undra hur mästaren kunnat acceptera att lyssna till
alla förolämpningar utan att ge igen.

OM någon kommer till dig med en GÅVA, som du inte tar emot, svarade
mästaren, " vem tillhör då GÅVAN?

( Det är aldrig kört)