Ett år av storm och alla tänkbara väderslag.
Så mycket värme från sprakande sol
Men även piskande kyla från isande vind
Alla dimmiga droppar från spegelblankt hav
Och enorma blixtar från oklar himmel

Var är du nu och var ska jag, hur?

Vi är ju ett gäng som saknar ditt skratt, din kärlek, din kunskap ja kanske till och med din okunskap.
Man märker att du fastnade i våra hjärtan och du fattas oss alla nu.
Det känns som igår och det var 200 år sedan.
Snopet och förfärligt.

Som att taket rasar samtidigt som golvet.
Man tappar så mycket när man tappar allt.
Men vi håller oss vid vattenytan märkligt nog.
Vi kämpar på och försöker simma vidare, tillsammans lugnt mot kanten.
På nått sätt går det framåt.

Wow.

Visst, vi kommer kanske falla tillbaka i, och nudda botten lika många gånger som vi tar oss upp igen.
Det får vara så då, upp och ner totalt.
Eftersom att det för det mesta ändå oftast är helt ok varmt i vattnet och det inget gör att vi flyter omkring och bara vill minnas en sekund.
Vi tar oss upp igen och sveper in oss i tacksamhet och värmande hopp om livet en gång till.