Ensamt hänger det på den kala grenen. Vännerna har redan plockats, eller ramlat till marken. Hösten har anlänt till fruktträdgården, äpplet har fått några små frosbett. De andra äpplena ligger nu inbäddade i ett mjukt täcke av iskristaller, medan vårt äpple fryser i de kalla vindilarna. Se så det längtar efter att falla, falla till marken och gära vännerna sällskap, falla till det mjuka vintertäcket. Men fast är det grepp som äpplet sitter i, fast är den länk som håller det kvar.

Nu kommer våren till vår fruktträdgård. Och kvar på grenen hänger en ensam liten äppelskrutt.