Han tar alltid mer
Mer än vad hon har att ge
Trampar hänsynslöst
Över hennes skärvor

Hans hand kräver
Döv för hennes tårar
Förblindad av falsk rättfärdighet
Ägande av något som inte kan ägas

Han skövlar i en handvändning
Det som spirat i hennes själ
Rycker rötterna ur hennes bröst
Och lämnar hoppet vissnat på marken

Han tar alltid mer
Mer än vad hon har att ge
Och hon sväljer åter igen
Allt hon egentligen vill säga