Trycket blir bara hårdare över mitt bröst.
Allt jag hör inom mej tillhör din röst.
Ja simmar o simmar i mörkret.
Ser all min skörhet.
Vet ej vad som är upp eller ner.
Det finns ingenting jag ser.
Det kompakta mörkret närmare mej sluts.
Undrar hur man känner sej innan man skjuts.
Alla mina tankar flyter ihop.
Snart är det ända som finns kvar en död kropp.
Nu finns det inget hopp kvar.
Ingen på mina frågor har svar.
Trycket ökar mer.
Nu kan jag inte längre le.
Får ingen luft in.
Ingen luft i lungan min.
Snart kvävs jag.
Har vattnet ingen rättvis lag.
Nu är allt mitt hopp borta.
Aldrig mera gå o shoppa.
Undra om gud finns.
Och då om han mej minns.
Så som jag va.
Innan allt elakt ja sa.
Nu måste jag få luft.
I alla fall hitta någon land kust.
Paniken bultar i tinningen.
Snart finns det inget mera sen.
Vattnet börjar långsamt sippra in.
Sakta in i munnen min.
Känner smaken av salt.
Samtidigt är det kallt.
Är detta det sista ja känna.
Ja nu inte denna plats kan lämna.
Nu är hela munnen full.
Allt detta är bara min egen skuld.
Allt i mitt liv har blivit skit.
Nu finns det ingen annan ja kan sätta dit.
Spelar ingen roll att jag ångrar mej.
Det är ändå mest synd om dej.
Ja Orkar inte längre kämpa.
Nu i mina lungor ja har krämpa.
Förlorar snart medvetandet.
Sparkar till med benen för ett sista set.
Innan jag mot botten sjunka.
Mitt huvud bara dunka.
Nu för ögonen det är dimma.
Men nu jag ljus börjar finna.
Huvudet bryter igenom vattnet.
Runt mej hörs skratten.
Ser mej själv i en skolbänk.
Utan att göra nåt åt mobbarnas gnäll.
Plötsligt reste ja mej och sa ifrån.
Allt detta bara går.
Trycket över mitt bröst lättar.
Det är aldrig för sent att baka nya plättar.
Börja om på nytt.
Gör allt du skytt.
Slippa detta hemska tryck.
detta är ödets fruktansvärda nyck.