Ekorren som krafsande sprang över husfasaden,
och den nya solen i dina ögon bakom solglasögon.
Cigaretten i din hand och oron som bottnade i kärlek.
Jag vill sitta där med dig på bänken
och säga att vi lägger det bakom oss och går vidare,
ut ur vintern och in i våren.
Men årstider har kommit och gått nu.

Livet blir till lagrad information
som ingen kommer åt eller bryr sig om.
Som om det aldrig hänt,
men ändå har det förändrat molekylerna i min uppbyggnad
för alltid.
Du upprepade att du älskade mig
igen och igen
och blev lugn när du förstod att jag inte skulle lämna dig.
Tillslut gjorde jag det i alla fall utan protest från dig.