Primitivt, rått/Skirt, sobert
den finns i alla mina ord nu
min kamp om min kropp
rättigheten att ge bort fritt
modet att vilja och veta
det är en balansbräda
att lyssna och tänka
med händer och rygg och höfter och bröst
och att samtidigt
låta deras händer gå sin gång,
hitta stigar jag aldrig vetat om
jag tänker med kroppen
primitivt och rått
ändå
skirt och sobert
det var ju lyckan vi sökte
den finns i mig när de är utanpå mig
letar inte efter en ny du
letar efter ett gammalt jag
ett jag som jag skulle fått vara hela tiden
om inte livet kört in i fel fil
kraschat rakt i vägdiket
så kom och rör mig
sätt igång systemen
låt mig tänka med kroppen och förlora mig i crescendot
låt huden knottra sig
låt mig leva ett liv i dina andetag
ljudet av min befrielse