Regn, pärlor på trottoaren
augustihimmlen är inte alltid grå men i år
vin, kondensen på glaset
och hennes hand, kramar min

det var något i hennes blick
skvaller om att
hon vet precis vart jag är
hon vet allt för väl

något sveper igenom mig då
en känsla som vill kondenseras
ett av alla dessa ögonblick
då livet är påtagligt, berörbart

(även iklädd sina mörkaste nyanser)
- en vetskap om att våra sorger aldrig är våra, endast
en tacksamhet för att jag har mina verktyg
att världen är en duk och en psykadelisk palett

jag saknar en han jag aldrig hade
hon saknar en han hon aldrig hade
pärlor regnar ner i ett mörkgrått göteborg
hon fortsätter hålla min hand