Vi reste kanske fyra till antalet och fann oss på samma restaurang kanske samma antal dagar i rad det var i ett land jag inte minns namnet på men det var inte mitt eget hur eget ett land egentligen kan bli om det får slå rot och ta form men språket vi talade det vill säga inte sällskapet utan landets invånare eller i alla fall restaurangpersonalen var detsamma och vi satt vid samma bord varje kväll när hon plötsligt skulle raka av sig sitt långa hår innan måltiden långt och mörkt och lockigt nästan exotiskt tog hon hjälp av en annan kvinna i vårt sällskap vi måste vara bekanta denna med ljusblont rakt hår som även hon senare rakade av sig men när jag såg dem den där sommaren komma gående längs grusvägen kunde jag inte se någon skillnad de hade båda två hår på huvudet och jag kom att tänka på mitt eget hår och förde upp händerna mot huvudet för att känna varje hårstrå glida mellan mina fingrar och skämdes jag fick en plötslig nästan nostalgisk känsla men sista dagen fick vi inte samma bord utan var tvungna att ta ett annat sade de och vi flyttade till ett bord längre in mot mitten av restaurangen ett helt normalt bord med normala stolar men det kändes inte bra någonting var fel jag kunde inte sätta fingret på vad men sedan flyttade vi tillbaka till bordet mot ena väggen där vi som det sades alltid suttit men det var inte samma bord det var högt och stolen var för låg och jag kände att någonting inte var rätt allt var dimensionerat fel mina händer kändes konstiga som när man i en dröm har bråttom och försöker springa men det känns som att det sitter skidpjäxor på fötterna hur kom de dit jag kan inte se några mina fötter ser normala ut mina fötter är normala men mina händer och armar kanske inte såg normala ut de var kanske böjda i konstiga vinklar och när jag försökte sträcka ut min arm och greppa dricksglaset i min hand märkte jag att det inte var där att jag var den enda som inte fått sin dryck. Jag såg min gamla skolkamrat i spritbutiken när jag var där med min mor häromdagen han verkade vara anställd i butiken och jag tror att det var hans blonda hår och speciella frisyr som sparkade minnet till liv inom mig när han en bit bort stod och pratade med en annan kund som jag inte minns ansiktet på och han kryper på golvet och kräks och ber om förlåtelse samtidigt som han försöker torka upp jag ser det inte och hör ingenting heller men min mor tar mycket illa vid sig och vi går därifrån ut från butiken ut någonstans. Jag springer längs en bred gata i ännu ett annat land som ändå känns bekant men i en annan tid där kvinnor står uppradade på vänster sida med sina ansikten dränerade på uttryck och längre fram på gatan ser jag skymten av ett större hästekipage innan det försvinner bakom kvinnorna som bildar en mur omöjlig att penetrera vägen svänger åt vänster längre fram och jag kan inte se vad som kommer emot mig på andra sidan står lika många människor uppradade i väntan med blickarna och kropparna svagt böjda i riktning neråt vägen eller sluttar den en aning uppåt kanske är det män och barn men jag kan inte riktigt se kan inte fokusera på deras kroppar och jag försöker tränga mig igenom kvinnomuren men misslyckas trots avsaknad av motstånd och det regnar när jag springer tillbaka vägen jag kom för att komma runt folkmassan till torget jag vet att de väntar på konungen att det var hans ekipage jag såg de kan inte vara långt borta nu en man kommer ut ur den stora och ståtliga för att objektivt beskriva dess närvaro stenbyggnaden som nästan smälter samman med de gråa skyarna ovanför som om självaste himlen skänkt denna mäktiga stenkoloss till jorden som om de gett tillbaka det de en gång tog ifrån oss för att visa vördnad eller stärka greppet kring våra halsar och klämma åt tills ögonen trycks ut ur våra kranier och nackkotorna knäcks och balansen återställs och mannen rycker och rör sig onormalt mina ögon ser någonting som borde vara omöjligt men siarna kommer och jag måste gömma mig kanske sitter han på en häst jag måste skriva ner vad jag sett på den lilla bit papper jag har i min hand innan det är för sent det är redan fullt med anteckningar jag inte kan tyda men de är viktiga och det är blött papperslappen i min hand är blöt när jag trycker pennan mot den kanske regnar det och har alltid gjort det och kanske skrev jag ner det eller i alla fall försökte när jag befann mig på vägen omgiven av murar stress påverkar minnet negativ säger en del på torget har jag glömt lappen i min hand som att förlora ett minne som aldrig existerat de väntade på konungen antagligen var det så det hela utspelade sig men det är bråttom nu siarna kommer.