Det sitter en flicka i parken
hennes hår är rufsigt
och hennes en gång nystrukna skjorta
är nu skrynklig
Det sitter en flicka i parken
som tyst fäller tår efter tår
över det som just hänt
Det står en man lutad över henne
som rättar till sina byxor
och drar handen genom sitt feta hår
Det sitter en flicka i parken
som inget hellre vill än
att bara glömma
fast hon helst vill
skrubba huden med stålborste
för att på så sätt kunna
sudda ut sin egen
existens
Och den en gång
så vackra flickan
börjar förstöra sig själv
med
droger, sprit och
sår
Det sitter en flicka i parken
osynlig för omvärlden
för att vi valt
att hon ska vara
osynlig