Har känt det hela dagen, att du skulle komma tillbaka.
Hela dagen har jag tassat på tå för att inte råka stöta till något,
något som skulle göra att du hittade mig och göra mig illa ordentligt.

Men det gick inte, kunde inte vänta ut dig, sege fan.
Du känner mig alltför väl, du känner mina mest svaga punkter.
Du rycker alla mina trådar till tryggheten för att istället känna ensamhet,
för att inte tala om hjälplöshet och uppgivenhet.

Jag hade inte sett till dig på månaderna två och jag trodde att du kanske,
kanske hade lämnat mig ifred, att du inte skulle komma tillbaka mer.
Men nu är du här, mot min vilja. och jag vet inte hur jag ska kunna fly igen.


Jag känner igen dig, jag vet vem du är och du heter ångest.