Jag har aldrig förut tänkt tanken att en bil skulle kunna komma farande i höstkvällen
Jag har aldrig förut tänkt tanken att det skulle kunna vara något bra
Jag har aldrig förut tänkt tanken att det skulle vara vilsamt att inte tänka längre

Att det skulle ta slut
Att det skulle vara över

Men det skulle behöva vara en bil
Det skulle behöva vara en olycka
För jag kan inte leva med tanken att jag skulle ta livet av mig med flit
Med berått mod beröva min son sin far, min mor sin son, min syster sin bror
Mina vänner sin vän
Mina katter sin husse

Men om det vore en olycka
Om det gick fort
Om det vore något konkret som de kvarlevande kunde förstå
Om det vore något som lämnade dem utan skuldkänslor

Om det var en bil, en Volvo så inte föraren skadades
Om det var bråttom, men ingen akutkris och föraren bara inte hann bromsa
Om jag hade glömt reflex och hade min mörka hoodie på med luvan uppe

Då hade det kanske varit skönt att det var slut

Men det var ingen bil och jag såg mig för
Så jag kom hem och fick fortsätta fundera

Fortsätta leva