Tittar upp
Ser ut i evigheten och känner mig så evinnerligt liten.
Det finns de som pratar om gudar,religioner och livet efter detta.
Nu då?
Ensam står jag där och drunknar i den enorma ensamheten.
Livet efter detta ?
men nu då?
Den svarslösa oändliga stjärnhimmelen stirrar tillbaka oförstående!
Jag förlorar mig bort då mina tankar irrar!
Jag är inte längre nu!
Jag befinner mig i det gränslösa gränslandet där tanken svindlar.
Vad finns bortanför slutet,på slutet,på slutet,på slutet ,på slutet......
Jag sliter mig ur vansinnets käftar och landar hårt i nuet.
Nu då?
Förtvivlan kramar mitt hjärta och pinar mitt sinne.
Min galenskap finns både här och nu men även i den ogreppbara oändliga rymden.
Jag förstår att jag har ingenting vare sig nu eller någonstans.
Inte heller sedan kommer jag hitta ljuset......