Kölden är mitt liv

Likt frostrosor sprider sig

Låter fingrar kalla mig överösa

I den ännu mörka gryningen

Ett evigt tillstånd

Lätt att vilse möta

Bortom all tankar

Breder enslighetens täcke

Sina bolster över det som är vackert

oåtkomligt för beröring

Vita liljor är inte allt

Blodröda rosenblad

Sveper även över åtråns strand

I ljuset av ännu en plågsam natt

När sömnen fylls av livets sorg

Kroppen rastlös rider

Allt bleknar stilla

Medans stormen river

Ro för evigt steglad

Vålnad jagar själ i flykt

Branden slukat lustens år

Visa mig vad som nu består

Allt ligger nu i dimma

Vilsna spår

hit och dit

Stupet ter sig vilsamt