Min första skiva var Walthamstow av East 17. Jag var sju år och fick köpa den av min bror för 100 kronor. Han skulle byta in den i musikaffären, men vi började prata om det och jag sade att jag skulle vilja ha den. Den var cool och verkade bra. Jag lyssnade ganska mycket på den. Jag lärde mig nästan låtarna, nynnade på dom, sjöng med med egna ord.
I början blev det mycket musik som mina bröder lyssnade på. De var influenserna. Det dom gillade och satte i spelaren var det som jag satte i spelaren och gillade. Sedan begav jag mig själv ut på utforskandet. Instrumentell musik har i stort varit den röda tråden av intresse. Jag märkte att text i musik inte var min grej. Bilder i musik däremot.
Emellanåt tänker jag att varvet runt är gjort. Att jag hört och rest klart. Genom decennier, genrer och artister. Att platsen är nådd. Tystnaden har också en musik som ibland är skön. Men det är nog en ursäkt.
Min bror tyckte senare att jag kunde fått den där skivan gratis istället. Gold, House of Love och Deep var några av spåren på albumet.