Jag kan inte göra det ogjort,
allt det du gjorde, sa, skrek.
Det går inte att ta bort minnena
av dina hårdhänta lektioner i kärlek,
dina löften (hot) om att lära mig hur ett förhållande ska vara.

Du går vidare som om inget hänt,
ingen skam, ingen ånger, ingen skuld.

Medan jag slåss för varje dag,
för att bli mig själv,
eller i alla fall hel igen.
Jag är trött, sliten, slutkörd
men låtsas att jag orkar andas
precis som vanligt.

En dag kanske jag lyckas lura
mig själv också.