Jag fick höra en kärlekshistoria en gång
en ung kvinna en ung man
vars kärlek flätade ihop sig
tillsammans byggde en bomb

redoxreaktioner
katalysatorer

Hennes kärlek till honom
var den enda födan han livnärde sig på
då han blev mätt
vandrade han iväg på Vintergatan
för att samla ihop mer sprängmedel

Då hungern rev i den unge mannen
påbörjade hans resa hemåt
med famnen full av krut

Se, min älskling
tusen stjärnor och tusen kyssar
ger jag dig ikväll

Men den unga kvinnans ilska flammade upp
ty hon var ett vredens barn

Min själsfrände, mitt liv
förstår du inte
jag svalt ihjäl när du gick din väg

Av hennes röda hår flätade hon stubinen
till utlösningsmekanismen
den fattade eld och följde stubinen vägen hem
ett lågmält pysande

Mannen grep tag i kvinnan
höll hårt, hårt, om henne

hela världen får ta skydd när vi detoneras

Tysta sekunder tickade innan smällen
bomben exploderade
en svart rök steg upp ur betongen
splitterfragment spridda över gator och torg

Mannen klarade sig
kvinnan klarade sig inte
han begravde henne vid Saturnus
deras kärlek som en gravsten

Och så påbörjade han sin resa
hem till mig