jag älskar natten
hon är min älskarinna;
lång, mörk och tyst
med ett tålamod som få

hon låter mig vara ifred
men tar mig
tar mig som jag är

att få bada och andas i hennes kropp
är en sällsam upplevelse,
fullt jämförbar,
ja rent av överensstämmande
med livet i livmodern

ja natten är min älskade livmoder !

den håller mig
låter mig känna och tänka
utan redovisningsskyldighet
utan argument
utan bevisföring
för att jag känner och tänker rätt

framåt småtimmarna,
trötta båda två,
föser den mig framåt
pushar försiktigt på
framåt...nedåt...
så tar morgonen över,
barnmorskan,
drar fram mig
i tron att jag ska skrika av glädje
över att födas fram till ljuset igen

ååååååhhhh dessa återfödanden !

visst skriker jag
men av vånda
jag vill tillbaka till min älskarinna
hon som låter mig vara ifred
hon den svarta, varma, goda
hon som vet vad kärlek är,
vad det innebär att älska,
hur det ska kännas

jag skriker och spyr upp
min inre, kletiga smärta
förtrollningen är bruten

wellcome to hell !

men du
snart är jag tillbaka
inne i dig
mon amour.