Några få ögonblick av ireell stillhet
i en kaosig verklighet
jag har parkerat vid vattnet
på kajkanten
lyssnar på les mis à la Glee
njuter av övertydligheten och att någon annan
kan skrika ut känslor
som jag kan
låna en stund


lägger mig ner,
tittar upp mot himlen
en sekund
blundar
är
känner andetagen rena
känner septembervinden smyga
glömmer av oktober och november
och juli och augusti


på andra sidan älven finns han som
startade om mig
i en fabrik som långsamt glömmer av mig
jag planerar att gå vidare
lämna honom till ett familjeliv
gå ut i äventyret
men jag ler ändå
när jag tittar åt det hållet
tänker på att han
fick mig att inse att jag är bättre än jag tror
tänker på att han fick det att spraka
i en tid där allt bara långsamt rämnar