Ensamhetens känslan spelar ibland ett spratt med mig.
Jag blädrade bland Instagram och hamnade på "dina" sidor.
Det var ett tag sedan som "vi" blev "du" och "jag" och jag ville inget med dig mera att göra.
Det handlade mest om känslan inom mig. Det var du - som lämnade någon annan för mig och jag kunde aldrig riktigt släppa tanken om att vara den "andra". Den som var orsaken till att "ni" blev "du" och "hon" och jag blev någon som kom i mellan. Jag undrade ofta över om du kunde lika lätt bli "ni" med någon annan då "vi" var "du" och "jag".
Så här efteråt ser jag att "du" gärna målande upp "oss" och allt det "vi" gjorde till något speciellt. Livet var en serie vackra bilder men precis bara det, vackra bilder.
Själen fanns inte i bilderna och jag upplevde ingen närvaro. 
När jag sedan förstod att det där var inget äkta så klev jag ur ramen av den vackra tavlan så "du" kunde fylla ut din bild med något annat.
Det gick fort mår ni tro. Det var inga tomma bilder som lades ut. Jag hade bytts ut till "hon" och "du" på nolltid. Vackra själslösa bilder en efter den andra manifesterade lyckans höjd.
Jag blev inte ens det minsta förbannad.
Mest lättad faktiskt - för kan man byta ut en mot en annan som ett par rena strumpor mellan dagar, då är det inget jag vill vara med om.
Så, där satt jag och blädrade bland dina bilder.
Dom såg ut som dom från tiden från "oss".
Du såg ut som "du" gjorde innan. Hävdande din självsäkerhet med bild och ord men mellan raderna är du kvar i det lilla sårbara som alldrig blir nöjd med sig själv.
Tyvärr är du inte "du", för du har inte hittat dig själv än.
Du finns inte i dina vackra bilder det är bara reducerade effekter från appar som du skiftar från dag till dag.
Du letar efter en sanning eller en trovärdigare verklighet mellan ljustyrkan och kontrasten. 
Jag såg dig en stund men du ville inte höra eller veta om det jag såg.
Hoppas du hittar lyckan i "någon annan" utan att såra en känsligare "hon" än den som kunde ta dig tillbaka efter att du bytt "henne" mot mig och sedan åter tillbaka.
Jag förstår inte hur "ni" kunde falla tillbaka efter att det var något annat däremellan.
Det kanske är fullt möjligt när man lever i en bild eller mellan tomma ord.

Jag blir inte ens sårad.