Bak högan skog
sjönk blåaste natt
en gyllene skatt
ur trollkarlens hatt
steg lågan sol
till brådaste dag
dess skönsta behag
med brittsommardrag

I fröjdans glam
en gång en höst
om blossande tröst
till vinddrucken röst
med höstglödston
for lövriket bort
och det trolska blev kort
för folk av vår sort