Jag minns inte att det luktade såhär. Eller jag minns. Lukten. Första gången vi gick in hit, den där onsdagskvällen för nästan exakt ett år sen. Var det bara vi två då? Jag förstör alla minnen med samma fråga.

Han har fler kullar på magen. Lena, perfekt skulpterade. Han har satt standarden. Ingen annan har haft rätt kropp sen honom.
Vi har alltid passar perfekt ihop rent kroppsmässigt.
Som två pusselbitar.
Han har så blå ögon, tittar på mig som i början.


Planerade jag det här?
Han frågar mig och jag svarar. Jag vet inte. Lite kanske.
Jag har saknat dig, ditt lugn mot min bröstkorg. Sättet du pratar på.
Jag har saknat dig och din knasighet och att du tjatar på mig att ta disken och att åka till jobbet med dig och vara för trött och turas om att sova på den andras axel.
I diskhon tornar hela servisen upp.
Vi köpte de tallrikarna tillsammans.



*


Igår drack vi kaffe på nytt sätt.
Jag har slutat dricka, egentligen. Det hjälper inte mot sömnlösheten. sa du.
Jag har börjat dricka med litervis av havremjölk.
Vi träffades i en kaffeosande sommarnatt och vi har alltid funnit fundamentet av oss där. I sex och samtal och sängar. Och kaffe.
Vi kommunicerar i sex. sa jag och hällde på mer mjölk.
När vi träffades drack du svart.
Sa du.


Jag har legat med andra. Jag säger det till dig. Du är tyst. Gråter inte då men kanske senare. Du låg med andra först, vill jag säga. Han vet redan det.
Vi kommunicerar i sex. Det var vårt hemliga språk. Du bröt vår pakt. Du började prata med andra.
Du vet redan det.


Två månader har gått och jag har levt igenom ett liv varje dag. Vissa dygn är tre dygn, kanske fyra, till och med fem. Jag gör så mycket och stannar aldrig.
Du är kvar i samma fabrik.
Jag kanske ska bli tjänsteman istället. säger du och sträcker mig chipspåsen på nattduksbordet.
Du kommer fastna. sa jag och skrattar. Åt dig, åt att upprepningshumor är roligt. Vi har redan haft den här diskussionen.


Igår var jag en stark självständigt tjej eller kvinna
tills du la armarna om mig.
Jag gick från fast till flytande i ditt grepp, tänkte på hur svag jag är för händer på rumpan och på att ligga med folk jag inte borde.
Fan vad jag hatar att du känner min kropp så bra. Stön.
Nej. Du älskar det.
Vagnen går så ofta hem till oss, nej, förlåt, menar, dig.



*



Din skjuts kommer vid fem. Han är sen. Jag vaknar med dig.
Glöm inte matlåda.
Jag hann inte göra någon igår.
Just det.
Du har ju din egen nyckel så du kommer ju härifrån i alla fall.
Ja. Absolut. Du ska få tillbaks den någon gång. Ha det så bra idag älskling.
Älskling.
Du går innan jag hinner höra om det är ett frågetecken eller inte.


*


Gömda för regnet, vi ska säga hejdå. Kaféet har stängt och du ska upp och jobba tidigt. Men du kramar mig och jag kramar tillbaka och vi är två pusselbitar som klickar när de sätts ihop och det är för farligt och känsligt och vackert för att inte stanna i.


Vi säger hejdå till kärleken i kärlekens armar.
Eller. Vi borde göra det, vi kanske måste göra det.
Men vi kan inte släppa.