Bedövad av skriken jag inte hör.
Världen blöder utanför mitt fönster
men det berör inte mig

Varför skulle det?
En del gömmer sitt ansikte
i en bädd av vackra ord utan mening

Jag visar naket upp min tro på ingenting
du piskar in din sanning för att övertyga dig själv
men slagen blir lika verkningslösa
som i en matrixfilm där kroppar böljar fram och tillbaka

Jag sitter fortfarande och lyssnar på skriken
Tar upp mitt eget skrik och följer med
bara för att slippa höra alla andra

Det är en förbannelse att se och höra alla skrik
när man inte ens orkar bära sitt eget