Det skarvas förhindra läckan
men kanten skaver in i Skinnarviken
Ekan flyter isär tidens spetor
Jag ångrar inga repor i tjäran
men yttrar vi ej tillräcklig skada?
Se dit du bär dina ord
De suger algers surhet
Gå dit du ror o spara dina åror
Aldrig känner du den doften igen
den du samlade en gång
Plåstra skavda tummar
smörj de knutor i din hand
så de mjuknar lämnad ro
Med ansvar för värdiga grödor ska vi aldrig
hacka fel med ankaret igen