i en framtid utan en början eller ett slut framkallas dofterna av ett tillstånd... sakta men säkert närmar sig gamarna, och söker upp sitt villebråd gör vargarna... asätarna och jägarna samarbetar gott... den söndrade verkligheten doftar villebråd... vargarna nosar sig till bytet... den sakta sönderfallande verkligheten avsöndrar doften av kadaver... gamarna tilltar i antal cirkulerande över resterna...

jag håller mig hemma i lugnet för jag har varit med om det här förut... jag har gått sönder så många gånger men ändå bevarat sinnesnärvaron och den absoluta närvaron... jag har medvetet valt att dra mig undan då jag färgats av andras dofter de gnuggat fast vid mig... deras doft av att vilja söndra, krossa, förinta, våldtaga, förvränga, skuldbelägga, förkasta, misstro, förfölja, söka upp för att kalas på efter utsattheten...

beviset skiner i verkligheten som en stor soptipp glaserad med en stinkande avsky... denna avsky avsmakas väl av dem som inte vill en väl... men det stannar inte där... länge trodde jag att jag omgav mig med medvetna seriösa solidariska feministiska medmänniskor... men dem liksom jag kan bortom verklighetens påträngande nu förlora mig i att bli villebråd, förvandlas till jägare eller en asätarna... vi alla kan falla för trycket och omvandlas under det till offer, förövare och triggas till att kalas på resterna av en individslakt... ingen står helt fri från att drabbas av instinkterna att överleva, slåss för sin existens, söka jaktmarker, inmuta ett revir eller kämpa med näbbar och klor för sin överlevnad...

dessa instinkter som utvecklats för artens överlevnad... vi har funnit utbrytaren, makthavaren, rebellen, förtryckaren, den visa eller vise, och framför allt har vi funnit nu den ultimata omedvetne framryckaren... utplanande verkligheter finns mitt ibland oss och de tenderar att öka ju större befolkningen blir... anonymisering mitt bland vänner är ingen ovanlighet... denna anonymisering kan se olika ut, ibland är den självvald andra gånger ett resultat av hänsynslöshet och ibland bildas den likt främlingsskap... vi är ibland avståndstagande andra gånger motståndare till kollektivets imaginära trygghet... i kölvattnet av detta bildas det dofter som binder oss samman eller stöter oss ifrån varandra... vissa gånger får dofterna av villebrådet förödande kollektiva klappjakter att utbryta...

under trycket av den kollektiva verklighetens odynamiska form kollapsar allt sunt förnuft... alla går efter det som instinkterna skapat i oss och som ligger i överlevnadsstrategiernas krafter... dessa krafter är för de flesta mycket omedvetna och väldigt få individer känner till vad de kan göra med oss... familjetragedier är exempel på när en skadad individ blir offer för hedersvåld... eller när människor tar lagen i egna händer därför det triggats till sina jaktinstinkter... de andra som sedan blir asätarna och kalasar på resterna... ja de finns alla där och dem som ser förutsättningarna för att finnas nära själva brottsplatsen... de nosar sig till trubbel och drar vinning av den... dessa stjäl ifrån stater eller privatpersoner, begår bedrägeri för att sko sig på andras nöd...

skulle den europeiska folkhopens kollektiva doft där kroppar rör vid varandra i kollektiva system kunna rädda oss... skulle att stanna hemma när man skadats eller sårats kunna förhindra konsekvenserna av att man doftar villebråd... skulle detta kunna skydda en individ till exempel om hen fick sin upprättelse så att den doften av stärkt självkänsla inte i alla fall lockade till sig varg, gam eller iller... om det varit så hade min strategi att hålla mig undan i mitt trygga hem aldrig lett till att främmande förövare trängde sig på... att när jag sedan gav mig av till Polismyndigheten för att vittna om det brott som jag utsatts för inte ännu en gång utsatts på vägen dit... och när jag väl kom fram inte misstrotts utav Polismyndigheten... dofterna av villebråd över hela mig väckte jägaren, asätarna och tjuven i hela dem...

om medvetenheten om vad dofterna gör med oss ökade och vilka instinkter det väcker i oss... instinkterna som vill försvara överlevnaden... ni vet alla hur en ensam skadad and blir påhoppad av hela sin flock och hackas ned likt en hackkyckling... vi människor är inte bättre än djuren... vi har inte möjlighet till ett förändrat samhälle om inte alla kan unisont göra sig medvetna om sina instinkter och hur de väcks av doften från en annan människa...

spädbarn väcker omtanke och värme för de doftar bröstmjölk och detta skyddande elixir producerat i modersmjölken och är den ultimata faktorn för att ett barn skall överleva... detta modersmjölksdoftande barn skyddar mot doften av villebråd och vare sig vargen, gamen eller illern ger sig på det... symboliken finns här och vi vet vad vi ska göra med vår kroppsegna doft... vi gör något som djuren inte kan... vi döljer våra kroppsegna dofter bakom parfymer som förhoppningsvis inte spär på den egna doften av att man är ett skadat villebråd...