Återupplivande utan död
DEL 1
Porlande vatten
I dunklet ett lyssnande efter viskningar
från moder jord och världsalltet
Men
Utan rötter och med surrande sinne
Nu låst i en frekvens
Är det bara kranen i badkaret som hörs
Hon bor i ett avskalat gömsle
Den lilla människan har fastnat
Här besöker hon sig själv ofta
Ingen annan får i princip hälsa på
En skokartong förseglad för yttervärlden
Inom hennes revir för återupplivning
Ryms hennes komplexa person
Och hela hennes väsen
Ty essensen
Känner inga begränsningar
Önskan hos det udda maskrosbarn
Som bakom fasader lidit
Och flytt fin ort
Att få gräva ned sina fötter och ta spjärn
Bygga inifrån och ut i existens
Samtidigt som ett hem kan materialiseras
För henne,
Men också för någon mer
Över tid bryter vatten ned berg
Och ensamheten gröper långsamt ur henne
DEL 2
Ett skadeskjutet djur
Blodkroppar som försvarar förloras
Syrefattigt hemoglobin förmörkar
Och slingrande djupröda rökmoln florerar
I karet fyllt av föreningen syre och väte
Men såren är
Icke-fysiska sprickor i själen
Och detta är inte ett självmord
Eller någon föreläsning om vätskors kemi
Det är känselsprötens förbannelse
Och gåva att få leva fullt ut
Som nu genererat ett skyddande hölje
Hon blev nedfrusen till ett lik
Långsamt tinar hon upp nu
Värme döljs under istäcke inuti
För hon är starkare än såhär
Hon är större än såhär
En ensam varg från Sibirien
Kan också vara och bli
En lejoninna från en het savann