Satt här i mina egna tankar och filosoferade .
Ville så gärna ha denna stund för mig själv men
fram kommer en kvinna som sätter sig bredvid mig på bänken

utanför biblioteket där jag satt. Börjar prata om väder och vind ,
har ni någon gång sagt att ni vill vara ifred , orkar inte prata just nu
när det kommer en person och börjar prata med er . .

Jag är ingen sådan person som säger nåt elakt .
Pratar på och är tyst emellanåt , hummar och nickar.

Kvinnan säger Hej och tackar för pratstunden,
för alla har vi en "ryggsäck" vi bär på med olika stenar som är både lätta
och tunga.

Jag skrattar för mig själv när jag ska sätta på mig min jacka , då en annan person kommer bakom mig , hjälper mig med ärmen.

Jag ska väl tänka såhär att jag är en lättsam person och har ett utseende som gör människor glada!

Jag tar min cykel och börjar trampa hemåt , njuter utav att kunna cykla, har benen i behåll, visst börjar kroppens olika leder säga ifrån när jag anstränger mig för mycket .

Samtidigt känner jag att jag lever och mår gott!
Njuter av livet och dess sötma.
Andas ut och ge dig hän.