Molande smärta i bröstet
Revben skaver mot diafragman
Hjärtat,
jag hade ingenting av stål att ge dig
inget av guld heller

Envist kastar jag hjärtslaget
om och om igen
mot graniten som fått tjäna som din kropp
du kastar tillbaka skiten

Jag har druckit
men glömt bort hur livet smakade
-att det smakade
Var det tiden, eller var det något de lade i vattnet

De sa åt mig att jag inte
fick
När jag ville klä av mig och sjunka ner i en mosse
Marken som klarade av blod och smärta
livet är för kort för att spela hjälte
Älska skog, älskog och stormar
sa du

Du borde lyssnat mer på dig själv

Du låg länge mycket stilla på mossen tills svamparna växte
över hud
och älgflugorna bet sönder hårsäckar
Men aldrig länge nog
att jag hann ifatt din död
jag hade glidtacklat den jäveln

Jag vill kravla ner i avtrycket av din kropp
tänk, att det fanns en grav där man
så länge misstagit en grop

Det finns ingen som kan älska mig efter dig.
Det finns ingen återvändo.

Rötterna bär mig tillbaka till mossen,
de vill att jag ska återvända.
De sjunger så vackert, fåglarna också
Rådjuren och vargarna har glömt bort att jag är farlig

Jag är farlig

Solen, påväg upp.
Mobilen surrar i handen.
Ja, säger någon,
nu är det äntligen höst