Leviathan, i dina lugnkaskader
som frustar fram förlöst där förr jag flöt
har anats svagt hur makttentakler slöt
sitt djuphetsgrepp längs ytnedsänkta vader.

Och täckt till mitt i andningsringars rader
jag skymtar skumt en skepnadslös som bröt
det spegelljus där virvellungor röt
i källarcellers kall från svallens fader.

Jag bottnar inte trots att ögat söker
mystikens rike svept i svart inunder
de dunkla rum som fött mitt djuphavsmonster.

Men snart kan andan ana kraft som kröker
ett öga skört i rundens halvvidunder
som söker söners kall i källans konster.