Vi var i ändens värld, Varunas välden
längs lavaländers röda ödemark
med mörkerkrön, där kummelelden
upplyser pilträds nätomspunna bark.
Här hänger rödröksmoln från himlataken
uppstigna ur serafers stenvulkan
bevakad av besinningsdrömmardraken
som spyr sin skysotssmolk på dessa plan.
På dessa plan, där järnhedshjässan slungat
sin huveklips mot strålars stratosfär
och nattutkikens käftar drakmungstungat
i ensam majestät mot himlar bär.
En vaktad askevärld, förevigt rödgad
inunder rundens sista solreträtt
där vallars rymningsmynning dödströmsglödgad
förrinner fram dess molninslutna slätt.
Det var i ändens värld, vid drakens nästen
i eldväldsvidd vi vilsna fann varann
men skogen slogs i brand, och sista resten
av krönens rödlugnsrök till moln förbrann.