Du undrar aldrig vart din vinge höjer
sin krusningskraft häruppe uppenbar,
det är som skirhetsskalvets skälvning böjer
all universums rum till kuvat svar.

Du dundrar dunklädd över tundrans törnen,
du sätter rosor i eterisk sky,
din hy är himlen, din vy är örnen
och din plantas plym är evigt ny.

Jag är en fjäder under dunens vingar
att vandra viktlös vind men varåt säg?
Här virvlar vägen genom vithavsringar
där jag följer böljan fram i dig.