Min märg är en mila
med mänskliga rum
i livets funktionskrematorium,
min kropp är blålila
i vårdkase ljum
som brinner i hav av petrolium,
min innandom fin
som sotsolkad sol
i en tank av bensin
och membran från ifjol,
jag halvvirila
blålila kaprifol.

Min växt är att ila
i osättbar slänt
som sommarens osedda sediment,
min vilja vill vila
där brandbröder bränt
ett hål i en ståljord av gråcement,
och oupptäckt smalt
på grusgången trång
i nyblomsasfalt
bland ben av betong
mitt infertila
blålila läppomfång.