Snäva åt dina fingrars sveda
Dra till dina knogars vittnande
Oktobers syrliga blickar sörplar
ut hål i förmultnande säckväv
Sommarens nattliga cykelfärd lämnar avslöjande gåsknoppar glömda idag
Natten i rosa lampsken lämnade oss för alltid dröjda i en alldeles för vindrucken doft som gjorde vakna vänners vakan skugglika
Stapplandet mot åns rop
som växande gav fylld oro
När kommer du hem?
Aldrig begav sig åter en stund på samma sätt i stundens kyla
Jag väntar
Längtar distanserat
Trohet löser solhet höstdags dysterhet och färgar minnen eldröda