Finns det något mer patetiskt än en gammal man som ännu längtar efter något mer?

Jag längtar och vill men vet inte längre hur och tårar väter min kind trots den trygga katten som ligger bredvid helt trygg och bedårande söt.

Sover så tryggt och jag undrar om jag borde vara glad då jag ju tillhör de lyckligt lottade som äger mest i hela världen.

Är jag lycklig?
Nä,jag hinner ju tyvärr att fundera på allt jag fortfarande längtar efter!
Just på grund av att jag äger mest!?

Jag tänker att jag borde slänga min oskyldiga boja och se till att leva!
Fast då blir jag ju en egoistisk jävel som bara tar för sig när det passar...

Känner mig fast i skuld,längtan,åtrå,moral,rättfärdighet och mer därtill.

Jag håller på att sprängas inifrån av frustration och vill vara nära men vet att det bara när min frustration och åtrå till bristningsgränsen.

Samtidigt dör jag långsamt inifrån och ut,alltmer för varje timme och minut.

Mitt samvete kör sedan kniven in och talar kallt om för mig att jag har det bra och borde sluta gnälla.
Just detra gör min frustration än mer galen och skuldtyngd

Jag vet inte längre vart jag ska gå för frihet och ro!
Snälla någon,hjälp mig innan jag är alldeles kall och förstummad
Innan jag sprängs fast jag verkar hel utanpå.

Trasig men med ett skal som döljer