Jag har inte känslor hela tiden
De har svalnat med åren
Från fasansfulla och euforiska lågor till något mer behagligt
uttömt, utmattat...i stunder tråkigt. I stunder ingenting.

Då och då undrar jag om jag är kvar i min kropp, i mitt huvud,
eller om de går för egen maskin? Jag undrar om alla andra undrar.

Ibland kommer känslorna tillbaka, en sekvens av skarpa osammanhängande glimtar från det förflutna. Som om jag vore trasig. Som att filmen är felklippt.

Men det gör ingenting, jag kan alla repliker utantill.