Skalman och Lille-skutt är ute och vandrar i naturen en sen och ruggig eftermiddag. Det hänger ett löfte om oväder i luften. Solen har gått i moln och molnen i sig börjat mörkna. Efter att ha gått tysta väldigt länge tittar Skalman plötsligt upp mot himlen och frågar:
"Vad tror du skutt lilla, finns det någon där uppe må du tro som blickar ner på oss i lugn och ro?" Lille-skutt svarar genast:
"Nej, men jag tror att Vintergatan, ja kanske hela kosmos i sig är ett enda stort medvetande." Skalman kliar sig på hakan och tycks fundera. I det ögonblicket börjar regnet falla. Skalman som avskyr att bli blöt, tar fram ett rosa paraply ur sitt skal. Färgen är olycklig men han får finna sig. Han spänner upp paraplyet och kan höra hur regndropparna smattrar mot plasten. Lille-skutt sällar sig till Skalman och försöker ställa sig under prarplyet, men Skalman föser bort honom och säger:
"Ledsen kompis. Det finns bara plats för en."