Jag sitter på livets arena!
ser hur kombattanter slåss på liv och död för att föra fram sin odiskutabla sanning som "alla" redan borde veta!
På åskådarplats ter sig ibland de oemotsägbara som mycket små ur ett större perspektiv!

Vilken sida står dom på?
Spelar just ingen roll då de slåss desperat med alla medel för att "bevisa sin rättfärdighet"

Alla som måste bulta in och besegra sina motståndare är förlorare i mina ögon då de någonstans på vägen förlorat sin medmänsklighet och förståelse för andra.

Ser det inom alla arenor.
politik,religion,administration,ekonomi,personliga osv.

Jag då?
Åskådaren jag har nog resignerat i det stora trots att jag fortfarande fascineras av människor!

Så får nog konstatera där jag sitter på läktaren att även jag är en ytterlighet som inte bidrar......