OCH JAG GICK

 

Min hand

strök din kind

 

och jag läste

din längtan

 

till mig

 

i ögonens blå

pupiller

 

föll en tår

 

för det oblivna

livets skull

 

och jag gick

 

hjärtat lämnat

i din ägo

 

för alltid

 

jag lyfte

min hand

 

anade doften

från din kind

 

märket i mig

av dig

 

och något brast

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 346 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2017-11-06 17:21

Skriv ut
Spara som PDF

ResenärGenomLivet Starka känslor...det känns lite sorgligt... 2017-11-12

Solstrale Powerfull! Berörande och djupt! 2017-11-07

Valter Örn Mycket stark dikt om ett obevekligt slut på ett kärleksförhållande. Och ,man lämnas med frågan hängande i luften om vad som föregått brytningen. 2017-11-07

Anya Så fint om ett avsked...tänker jag. Ibland måste man gå fast något brister. Bra vändning i sista raden. 2017-11-07

M.Eta Smärtsamt. 2017-11-07

ej medlem längre Starkt, smärtsamt och mycket vackert skrivet. 2017-11-06

Rise Little One Kärleken var fin även om den var inte fullständig... 2017-11-06

ej medlem längre Smärtsamt, gripande och känslosamt! Ibland räcker det inte med att kärlek finns. Man måste göra svåra val. 2017-11-06

ULJO Starkt berörande din text 2017-11-06

Marita Ohlquist Starkt berörande text om kärlekens knopp som inte fick slå ut i full blom! 2017-11-06

ej medlem längre Så otroligt berörande och sorgsna rader.. 2017-11-06

Blomma-Stjärna så sorgligt vackert om den stora kärlek man avstod att förverkliga! 2017-11-06

ej medlem längre Smärtan skriker i denna mycket berörande dikt. 2017-11-06