Det är söndag kväll och vi ligger höga på ecstasy i en säng hos en kompis. Han är så satans jävla vacker när han ler och alla killar jag varit med förut har bara gråtit. Han målar en teckning på min arm och jag tror han försöker citera ur någon håkan-låt utan att det blir för tydligt. Ni skulle ändå aldrig förstå om jag försökte förklara hur hans hud luktar på magen. I halsgropen, i nacken, i hårfästet, i armvecket. Hur jag inte kan sluta vara så satans nära honom.
Jag vet att jag måste säga nånting men det är så jävla läskigt att vara ärlig så jag säger det på norska för att det ska låta som ett skämt.


Jeg
liker
deg
veldig
mye.



Och han ler. Satan i gatan va han ler.