minns du den gången
en gång för länge sedan
när du bestämde dig för att prata snällt om dig själv

när du blundande och såg in i ditt inre
och allt du kunde höra var förtvivelse

minns du hur du letade efter snälla ord
men förblev förvirrad och stum

minns du de gånger omgivningen talat så varmt om dig
men allt du hörde var ironi - de var sarkastiska fanemig

för du vill inte känna att du också är värdefull
för du vill inte ta någon plats på denna jord

och självhatet är inte längre en röst du bär inom dig
det är något som har ätit upp dig

beskriv dig själv med medkännande röster
röster med andras beskrivningar av dig

så svik din egen självuppfattning
gör slut med din inre förvandling