år 2006
fanns en tid då vi föddes
i en vacker vintersaga

min månpojke
jag var din varje natt
även om det var
på andra sidan av din stjärnvärld

- minns du våra leende?
vi satt där på varsin sida av våra fönster
med kärleksvärme för varandra
och tiden stod aldrig still

jag minns
hur jag önskade efter mer tid
med dig
men klockan slutade aldrig att gå

min månpojke
du målade en underbar värld för mig
hade aldrig sett så många stjärnor förut
du torkade mina eviga tårar
och viskade i mitt öra;

min flicka
glöm aldrig bort ditt oskyldiga leende.

år 2017
idag

min månpojke
jag glömde aldrig bort dig
men jag har varit inlåst länge
i en bur omringad av tids stilla minnen

men äntligen
bröt jag mig fri
och med klarvakna ögon
ser jag på en ny fullmåne igen

och den är vacker