till det andra från det ena

bär du min moders levande namn

längs mjukaste sten eller stelnad lera

med blott ibland fruset blod

från Bajkalbergen rinner du ned nordost

upp genom tillkomna biflöden

ut i arktiska havets is

nära dödens delta

alltjämt leende varm

jag skidlöper runt och väntar dig

med dubbla termobyxor tryggt över bena

och samtliga mössorna på

längs tundrans dagslånga hundradelar

där vårens grenar skall åter mötas

när sjöhästen norrskena