Aceton och bensin i mina ådror,
urin och spya i artärerna; det är för mycket. Jag är porslin.

Det fräter hål i hjärnbarken och hjärtkamrarna,

fräter sönder ett organ i taget, betar av en lista av organ som ska förstöras, betar av hur snabbt jag ska dö, betar av hur smärtsamt jag ska dö.

Så länge de andra ler så är det okej. Så länge någon annan ler har jag en ursäkt att ha min tjackröst och mina skakiga händer.