Det var en suddig dröm om mörka ögon,
på ett brännmärkt laminatgolv i en stad utan namn.
Det var desperata handlingar och alkohol och värre
och en ström av människor som aldrig riktigt passade.
Det var demonisk smärta och lycka och euforisk njutning
och hat men aldrig helt rätt.
Det var blod och tårar och musik i ett tryckande mörker;
ett färglöst vakuum utan början eller slut.

Och sen var där du.

Och jag tänker att allt det där innan, besattheten som styrt min kropp i själva verket fattat min hand och lett mig hela vägen. Raka vägen till dig.

Och sen var där du.

Och jag tänker att det alltid varit du. Redan från början.